Min mormor skulle fyllt år i fredags, om hon hade levt. Jag och mamma åkte i går till minneslunden, tände ett ljus för henne och satt och prata minnen om henne. Hur hon var, vilken mat hon tyckte om, vad hon tyckte om i livet osv.
Det var skönt att minnas. Att få minns och komma ihåg. Ibland behöver man ta en paus från vardagens stress och bara stanna upp och "bara vara". Så att man kan komma ihåg, så att man kan minnas igen. Minnas att hon hade en glas skål med solrosfrön i köket, att hon tyckte om att dansa, att hon bodde i en trea med 5 barn (!) och att hon alltid hade nära till skrattet. Hennes skratt kommer jag aldrig att glömma. Och då är det bra att få minnas ibland.
Så tänk på att leva nu, för i morgon kanske det är försent. Och glöm aldrig, aldrig bort att minnas dem som du håller kära. Och låt dem få veta det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar